När jag gick i mellanstadiet satt jag nästan alltid längst bak i klassrummet, till en början så gick det bra men jag märkte hur jag fick sitta och kisa med ögonen så fort läraren skrev något på tavlan. Sista terminen i sexan kom det upp under ett kvartssamtal på skolan att jag satt och kisade och att fröken tyckte att jag behövde glasögon. För mig var det domedagen när mina föräldrar beställde tid hos optikern. Då fanns inte alls lika stort utbud av glasögon för barn och ungdomar som det gör nu och jag minns att jag tyckte det var jättesvårt att välja bågar. I början ville jag inte ens ha på mig dom annat än hemma när jag tittade på tv.

Barn med glasögon

Jag vet inte hur det är bland dagens elever men på min tid så var man en glasögonorm om man hade glasögon som barn. Det var därför jag aldrig ville ha på mig dom i skolan, det gick så långt som till gymnasiet innan jag vågade ta på mig dom på vissa lektioner, men fortfarande ville jag helst inte bära glasögon alls. Inte ens när jag tappade bort mig på tävlingsbanan bland hindren tänkte jag ta på mig några glasögon och bli glasögonorm. Jag hatade det ordet! Jag hörde att andra som bar glasögon kallades för det.

Snygga glasögon för ungdomar

Det är stor skillnad på när jag fick mina glasögon och är dagens barn och ungdomar får glasögon utprovat. Det finns verkligen mängder av olika bågar och glas så att varje barn ska ha möjligheten att finna några bågar som dom trivs i och ser bra ut i. Glasen är också så otroligt mycket smidigare än på min tid på 80-talet då glasen var tjocka och tunga. Jag som hade jättedålig syn på långt håll hade tjockare glasögon-glas och fick därför större ögon så jag själv tyckte jag påminde om en uggla.